Historik

Varför startade Föreningen Gullbergskajen?

Till att börja med något om tiden före 1970 - Gullbergskajen är en av Göteborgs äldsta kajer och det var mycket långe sedan den användes kommersiellt. Den blev på 1960-talet något av en sista förtöjningsplats innan skutorna gick till upphuggning, försåldes eller som några gick till Västindien. Av pressen började den kallas "De döda skeppens kaj",ett namn som sedan dess tyvärr har hängt med i gemene mans mun. En mängd fartyg, företrädesvis skutor, låg vid kajen. Skötsel och underhåll var obefintligt på många. Ryktet gjorde gällande att här var det Nordens Chicago, med knark, sprit och sexorgier. Också detta spritt av pressen.
Även om vi gemensamt festar i Marstrand varje höst är steget långt till att leva upp till det ryktet.

Året var 1970 och Göteborgs hamnstyrelse beslöt att från att ha haft i stort sett obefintliga kajhyror,skulle hyrorna höjas flera hundra %. Vi blev heligt förbannade lite till mans. För att komma någon vart måste vi tillsammans gå mot Hamnen- så föddes Fartygsföreningen Gullbergskajen. I avtalet förband vi oss att forsla bort de vrak, som låg vid kajen. Det var mycket jobb, men även glädje med att leka "sänka skepp" på riktigt. Vi hade "Kristina", som var så stark att hon inte alls ville gå till botten i första taget. Där var forna jazzklubben "Spirit of the deep" (Vidar), som ägaren inte ville släppa. Och det stora skådespelet ägde rum när "Gertrud" sprängdes med 25 kg dynamit.
Många fler har vi begravt och alla hoppas vi att detta ska vara ett avslutat kapitel i föreningens historia.

För att underlätta arbetet med fartygen började vi planera för att dra in el, vilket inte fanns, efter hela kajen. Det var många som ställde upp på att gräva ner kabel, svetsa elskåp, gräva igen och pussla ihop gatsten. Ett styvt arbete, som underlättat enormt men som också blivit styrelsens största huvudvärk. Alltför mycket kraft och ork går åt att spåra det stora elsvinnet. Under årens lopp har vi också städat kajen två gånger per år, men större skrotsamlare än Gullbergskajare får man leta efter. Efter våren -81 ska även detta vara ett minne blott. 1981 blir/blev det år som de största förändringarna i föreningens historia kommer/kom till stånd. Genom att stadsplanen för området träder/trädde i kraft, arrenderar föreningen även kajområdet, för bl a uppställning av sjöcontainers. Alla skräphögar ska bort och kajplanen mot fartygen blir ett fritt öppet område så att fartygen kan beskådas av människor. Och allmänheten är intresserad av våra båtar. Det märks framförallt på våren då många flanerar efter kajerna - i Göteborgs innerhamn finns inte mycket att se på, jämfört med den tid då det var fart och liv i hamnen med lastning och lossning.

Vi har "Viking", Fartygsmuséet och Gullbergskajen. Vi i vår förening har olika målsättning med våra fartyg. En del planerar Västindienfärder andra vill bevara en gammal fartygstyp i så ursprungligt skick som möjligt, billig(?)semesterbåt och några är fascinerade av bogserbåtar mm. Men gemensamt kan vi ha som mål att bevara våra fartyg och hålla dem i sjödugligt skick.